Var på mitt första ”Fotballgame” i fredags. Ett bra ord att sammanfatta kvällen med är Galet!
Så många människor som var där och hejade på, det var som om deras liv hängde på det. Det var jätteroligt och fascinerande att se hur engagerade de var i att visa sitt stöd för spelarna, kroppsmålningar, banderollrar, skolans blåsorkester var där med alla deras instrument,och tävlingen mellan skolans cheerleaders och resten av publiken, om vem som kunde skrika hejar-ramsorna högst.

I ärlighetens namn uppfattade jag i stort sett ingenting av själva matchen (tror inte det var många som gjorde) men det var liksom inte det som var grejen heller, (hur konstigt det än låter). För när matchen var slut och det stod klart att vi förlorat stort, så var alla fortfarande lika glada och fortsatte hurra, skratta och skrika.




 WoooopWooop Chearleadere we are Cherleaders   Woooopwooop


Shayla(brunetten till vänster, också min värdsyster) med några av hennes vänner..

Bandet höll igång hela tiden, Schoolspirit kallas det



BC's back!