Av någon anledning började vi idag diskutera barnuppfostran, när vi satt och väntade på att klockan skulle ringa ut oss. Det var våran lärare som funderar på att skaffa barn, och därför slängde en av hennes elever ur sig frågan,
-Are you gonna give'em a beti'n or spanki'n?
Och hon svarar att nee, jag vet inte, kanske, men vi kommer nog försöka med lite alternativa straffmetoder, jag tror vissa barn svarar bättre på andra saker än att bli smiskade eller ”beti'n” ( vilket jag senare fick reda på är, när man tar sitt skärp och snärtar till barnet)

Jag höll på att få en hjärtattack,medan de andra eleverna lugnt fortsatte diskutera uppfostran, och delade med sig av anekdoter om hur deras föräldrar hanterade saken... De flesta blev smiskade av sina föräldrar på ett eller annat vis. De blev förvånade när jag sa att vi inte blir fysiskt straffade när vi inte uppför oss i Sverige, och frågade hur det kom sig att svenska barn lärde sig skilja rätt från fel. Vad jag förstår så är ”straff” en vanlig uppfostran-metod här, inte bara slå på barnet, men ta ägodelar från dem, eller ge dem husarrest på sitt rum.Wow, det här var verkligen något helt nytt från mig... Blev lite chockad faktiskt, det var inget jag hade hört talas om förut....

Givetvis finns det lagar emot barnmisshandel här, och som en av mina vänner förklarade för mig, det är bara acceptabelt att snärta till ungen till en viss ålder, sen blir det från uppfostran till misshandeln. Den övergångs åldern skulle tydligen vara 12-13 år. Men ändå, om det handlar om att lära ungar hur de bör hantera olika situationer och hur man uppför sig, är det verkligen ett bra sätt att smiska dem i rätt riktning då? Borde inte det föra dem i den motsatta riktningen? Lära dem att utöva våld för att få saker hur de vill ha dem.

Åh just det, slagsmålet jag skrev om förra veckan, startade pga att någon slängt vindruvor, och blev konfronterad för det. Någon behövde visst en beti'n för dåligt uppförande.